Kikade precis på några trumvideos på Youtube och fantiserade mig bort. Tänk att få sitta bakom ett trumset och bara äga.....

Hon är inte alltid så rolig. Det är knappt så jag törs skriva det men jag skulle utan problem klara mig utan henne. Hon är bra att ha för hon är en väldigt kärleksfull och engagerad mormor men om jag bara tänkte på mig själv så skulle jag helst vara utan henne. Jag vet att mycket har med mig att göra också men jag kan inte hantera henne ibland bara. Jag känner mig kvävd, hon tränger sig in i våra liv. Men vi får skylla oss själva, vi sväljer det, jag och min sambo, och tar emot hjälp vi egentligen inte vill ha eller behöver bara för att slippa göra det själva. Laga mat eller köpa kläder t.ex Vi borde vara mer tacksamma än vad vi är kanske men det är nåt jag inte riktigt kan ta på. Påträngande är det ord som först poppar upp när jag tänker på henne. Ibland vill jag bara skrika henne i ansiktet så fradgan sprutar: Lämna oss ifred för helvete!!!!!!!! Låt oss leva våra liv på vårt sätt och låt oss för helvete uppfostra våra barn på vårt sätt!!!!!!! Du har ju för helvete ett gallopperande kontrollbehov som skenar iväg!!!!!! Kärringjävel!!!!!!!!!!!!!! Aaaaaahhhhhh!!!!

Nåt sånt.

Hero of the day!

Det är jag ibland i mina dagdrömmar och fantasier. Där jag står centrum, säger bra saker, är trygg och cool i min framtoning och bra på alla sätt och vis. Om jag lyssnar på en låt jag älskar så är det jag som står på scenen och sjunger och publiken älskar mig. Ser jag en film med en skådis jag gillar så vips är jag skådis som sitter och blir intervjuad om den filmen eller nån annan cool film. Jag står alltid upp för mig själv och är inte konflikträdd.